Leah 8 månader
Humör: Lite mer krävande än vanligt den senaste veckan, men kan även bero på att hon är lite krasslig. Går även just nu in i ett språng vilket också kan förklara en del.
Sover: Sedan en vecka tillbaka sover hon i samma rum som Hugo! Med blandat resultat om nätterna dock. Känner mig dock inte lika "stressad" att det ska funka denna gång som med Hugo, utan jag prioriterar min sömn också då jag även behöver underhålla och ha tålamod för en 3,5 åring om dagarna. Leah brukar kunna sova i egen säng till 03, och sedan får hon komma över till oss så jag får sova relativt ostört enda in till morgonen. Och att Leah inte väcker Hugo ex vid 5 eller 6 och att Hugo då inte kan somna om, hehe. Vaknar/äter dock fortfarande ca 4 gånger per natt (från 19-07) men då har hon sovit med mig (och då typ inborrad med näsan mot min hud) sedan hon var 2 månader så jag förstår att det blir lite ensamt och kallt nu.
Äter: Mestadels måltider, tyvärr i mån om tid, men brukar kunna bli något mål ersättning om dagen och annars måltider. Tycker nog hittills att allt i matväg är gott och har ännu inte reagerat på något. *pepparpeppar*. Äter som sagt fortfarande rätt mycket på natten men jag tror att det kommer bli mer och mer stabilt ju mer "ordinarie" mat hon får äta på dagen.
Äter: Mestadels måltider, tyvärr i mån om tid, men brukar kunna bli något mål ersättning om dagen och annars måltider. Tycker nog hittills att allt i matväg är gott och har ännu inte reagerat på något. *pepparpeppar*. Äter som sagt fortfarande rätt mycket på natten men jag tror att det kommer bli mer och mer stabilt ju mer "ordinarie" mat hon får äta på dagen.
Favoritsyssla: Hoppa. Denna månad med, haha. Hon hoppar hela tiden.
Leah: Jag har svårt att ta in att jag har fått två helt fantastiska barn och jag är så otroligt glad att få varje dags utveckling. Leah är helt fantastisk. Otroligt charmig, snäll och rätt balanserad. Blir hon ledsen blir hon dock väldigt ledsen, men det sker så sällan. Börjar också sedan ett par veckor tillbaka vara blyg för okända personer, eller personer hon inte ser varje vecka och ska helst krypa in under mammas skinn och tjuvkika på den nya personen. Hon har också sedan ett par veckor tillbaka sagt mamma dagligen. Wohoo! Hugo sa mamma som typ 10e ord. Är såååå nära nu på att krypa/ta sig framåt och gissar att innan nästa vecka är slut så kan man inte lämna henne ensam en sekund. Spännande!
Jo, för ner för trappen kom båda mina barn. Leah i gåstol och Hugo hamnade under gåstolen. Fyfan. Mitt hjärta brister och jag har mått så otroligt över incidenten. Leah satt i gåstolen på övervåningen och var en lång bit ifrån trappan, hon kan dessutom knappt navigera i gåstolen så att hon skulle kunna ta sig till trappan själv är en minimal risk. Hugo var i ett annat rum. Jag gick ner för att kolla vad vi skulle äta till lunch. Stängde igen grinden. Någon minut senare kommer barnen ut för trappan. Då har min fantastiska och omtänksamma son velat hjälpa mig och tänkte ta med Leah ner för trappan, för att sedan komma till köket. Så han öppnar grinden och drar ner Leah och gåstolen i trappen. Hugo klarade sig med en liiiten skråma, men Leah slog i näsan och började blöda. Så in med ambulans till sjukhuset för att få undersökning av huvudet för fler invertes skador, men trots allt så gick det bra. Leah har varit blå om näsan (i höjd med ögonen) men klarade sig annars oskadd. Inom loppet på typ två minuter så vändes mitt liv upp och ner.
Jag har aldrig i mitt liv varit så rädd. Så ledsen. Haft sån grov skuldkänsla. Det hela gick trots allt bra, men jag kunde inte sluta älta hur det faktiskt kunde ha slutat. Velat typ "säga upp mitt föräldraskap". Dagarna efter vågade jag knappt lägga ifrån med Leah utan gick runt och bar på henne konstant. Rädd för att missbedöma en situation igen. Rädd för att något skulle hända. Även om det var en olycka så vet jag också att det är jag som har uppsikt över dem och att det var otroligt naivt av mig att inte tänka steget längre. Det värsta av allt är att jag är otroligt rädd för framtiden och när jag inte har dem i min närhet. När jag inte kan skydda dem. Åååååångest.