Ida Persson

Humör: Just nu har vi en väldigt nöjd liten Leah här hemma som utforskar den stora världen hon föddes till, men också relationer runt omkring. Hon har börjat ta lite avstånd från mig och hänger gärna med pappa, hugo eller morfar om möjligheten ges. Hon sitter ju ändå i princip fast på mig, men ni fattar haha! Har upplevt dock de senaste dagarna att hennes känslor kan svämma över när hon blir frustrerad och att hon kanske inte riktigt vet hur hon ska hantera sina känslor. Spännande att se hur detta slutar iallafall.

Äter: Galet mycket. Herregud! Jag är så otroligt tacksam att vi har fått två barn som än så länge är glad i maten. Det är snarare typ så vi känner att vi får stoppa, heh skämt å sido. Leah har känts rätt liten för sin ålder i storlek men har absolut på senaste tiden vuxit "ikapp" och känns nu som en stor tjej. (Men liten hehe). Vi har nästan helt gått över till att hon får äta den mat vi tillagar, och någon gång då och då, oftast beroende på vad vi äter så får hon burkmat. Har än inte visat att det är någon mat hon inte tycker om, så skönt! Ja, förutom ersättningen då. Dedär med att avvakta med kex och glass till efter ett år har ju absolut inte riktigt funkat denna gång (eller orkat försöka). Hon är heeelt galen i glass, eller egentligen allt man äter. Haha, men det är så gulligt att se hur exalterad hon blir när en tar fram glass och hur hon gör allt för att försöka komma fram till där man sitter för att få smaka. Har sedan ett tag tillbaka låtit Leah äta mat med fingrarna själv, kontra Hugo i denna ålder, och hon älskar att sitta och äta. 

Favoritsyssla: Busa med Hugo. Och pappa! Men även att klättra upp och ner på kuddar, att försöka gå, att "ta på sig" kläder eller halsband. Haha, älskar också att "hjälpa till" med att plocka ur diskmaskinen.

Sover: Som en prinsessa! Har senaste månaden börja sova hela nätter och sova i sin säng fram till 07 när det är morgon. Vi har visserligen haft en väldigt bra och lugn period i övrigt samt att hon även börjat äta galet mycket på dagen så förstår jag att hon kan sova tryggt och vara mätt hela natten. sjukt tacksam, men jag antar att det kanske också är en period hehe. Men det bådar gott för framtida sömn. Sover från ca 19-19.30-07. Vet inte om jag skrivit detta tidigare men slutade med att äta på natten vid 8-9 månader. 

Leah: Världens finaste Leah. Herregud vad jag är förälskad i henne. Hugo och Jesper är också förälskad och det känns som att alla som träffar henne blir förälskad (hahah så säger väl alla föräldrar). Min lilla älskade bebis. Så otroligt snäll. Blyg men ändå nyfiken. Behöver lite tid men är ändå driven att umana sig själv. Kan lätt bli lite kränkt om en säger till, framför allt om det är någon annan än jag som säger till. Leah älskar djur och blir så exalterad om hon ser en hund. Hon älskar också musik och har sedan tidig ålder visat hur hon tycker om musik genom dans eller skratt. Hon älskar till och med när mamsen sjunger (Hugo hatade det, haha).
Favoritdjur: Ko eller hund.
Favoritlåt: ACDC - Thunderstruck. 

Jag: Mår i min mamma roll så så så himla bra! I hela mitt liv har jag längtat efter att få vara mamma och ibland måste jag nypa mig i armen för att förstå att jag har två fantastiska barn! Jag är fortfarande mammaledig och kommer vara det enda till att Leah börjar förskolan, vilket är lite tudelat. Jag vill å ena sidan spendera så mycket tid jag kan med henne för att jag sedan kommer börja jobba och knappt få träffa henne (och hugo) på dagarna.. Men jag hade önskat att jag hade haft ett jobb lite tidigare så jag slapp ångesten kring jobb och ekonomi. Nu har jag ju kvar min tjänst på Åhlens men med kvälls- och helgtimmar så är jag inte superpeppad. Men jag är oändligt tacksam som fått denna tid med min tös, och lite extratid med Hugo. Och det är något jag kommer bära med mig i resten av mitt liv!

ÅRET SOM GÅTT....

Jag har så svårt att förstå att det redan har gått ett år. Resan till att bli gravid med Leah känns så bortblåst, så länge sen. Knappt att jag kommer ihåg hur det var, vilket är väldigt tacksamt men som också känns så läskigt. Graviditeten och ett syskon till Hugo var aldrig självklar, och en tid trodde jag att det inte skulle bli något syskon då det månad efter månad visade negativt. Det var en sådan otroligt lång resa och jag har svårt att förstå att du nu har funnits med oss i ett år.

Bästa minnet: Klyshigt nog känner jag typ varje dag att "detta är ett minne jag alltid kommer komma ihåg". Både då det händer så mycket saker med Leahs utveckling men också att det händer så mycket runt omkring Leah. Men ett minne som etsat sig fast lite extra på hjärnan, även om det inte må vara något speciellt, är när vi var på semester och jag gick hem med barnen till hotellet för att de skulle sova runt 21. Lite "bitter" då vi hade tänkt att de skulle somna i barnvagn och husvagn, men de fick sin välling och kvällsfika och sedan myste vi alla tre i sängen till så ska det låta och så somnade först Hugo och sen Leah, bara så där. Utan bråk lr tjafs. Och så låg jag där och bara njöt av tystnaden och ljudet från deras trygga andning.

Jobbigaste minnet: Efter bröllopet fick jag och barnen Covid. Det blev så illa med Leah att vi belv inlagd på Barn 2 i fem dagar då hon vägrade äta och dricka, och dessutom hade haft 40 graders feber i 3 dagar. Hon fick dropp på sjukhuset och var i princip heldäckad i två dagar i min famn. Efter fem dagar med feber som äntligen börjat ge sig, ville hon börja äta själv (alltså inte ur dropp lr flaska, hon ville ha burkmat) och så gick det rätt fort till att hon blev samma lilla Leah som hon alltid brukar vara. Och så helt klart olyckan när hon och Hugo åkte ner för trappan. Detta kommer nog alltid att hemsöka mig och jag får en klump i magen när jag läser hennes journal att hon åkte in till akuten pga skallskada. Där och då ville jag lämna mina barn förevigt då jag kände att de klarade sig bättre utan mig. Men, istället har jag lärt mig livets läxa och hur otroligt snabbt det kan gå, och dessutom när två barn är med i bilden. 

Reflektion: Året som gått har varit det absolut roligaste och mysigaste året någonsin. Rollen som tvåbarnsmamma passar mig så mycket bättre än "enbarnsmamma" där jag känner hur jag utvecklas från vecka till vecka och att jag får både utvecklas som mamma till en (snart) fyraåring men också återigen uppleva bebistiden. Jag trivs bäst med många bollar i luften och känner mig så satisfied, även om jag många gånger inte känner att jag räcker till, så har jag ändå kommit till insikt att det är helt okej. När jag endast hade Hugo så kunde jag älta mina skuldkänslor dag in och dag ut. När verkligheten kommer ikapp mig och jag faktiskt får reflektera över året och hur bra det har varit, så har vi också haft mycket sjukdomar och ångest. Första tiden när Leah föddes så spred sig RS-viruset i galet tempo och vi var livrädd. Höll Hugo hemma från förskolan för att minimera att bli smittad. Därefter har vi typ vabbat med Hugo varannan vecka vilket också gjort att Leah varit sjuk varannan vecka hela våren. Tufft då, men förhoppningsvis har vi igen det framöver och att hon redan börjat bygga upp litet immunförsvar. 

Tvåbarnschocken har ännu inte kommit, och vet inte riktigt om den kommer det heller. Den smyger absolut på alla de vabbdagar när båda vill vara i mammas famn och det inte är teoretiskt möjligt, då brister mammahjärtat. Relationen mellan mig och Jesper har aldrig varit starkare eller finare. Jag ser så fram emot vår framtid med våra fantastiska barn och vårt sätt att hantera livet. Jag är så lyckligt lottad som får ha Jesper, som pappan till mina barn, för en bättre pappa ur mitt perspektiv finns inte. 

Grattis Leah, min älskade dotter till 1 år. Tack för den glädje och lycka du ger till mig och min familj! Tack för att jag fick en revansch från Hugos bebistid på alla sätt som är möjligt och jag ser så fram emot de närmsta åren för att få se dig växa upp och alla de påhitt du kommer hitta på. Tack för att du, just DU, kom. Och Tack livet för att det var just Leah jag/vi fick, trots den långa resan på vägen. Jag är evigt tacksam!

Vi älskar dig, föralltid!