Ida Persson

Humör: Senaste månaden har verkligen varit en berg- och dalbana. Vissa veckor/dagar har Leah varit som en ängel, medan andra dagar har det varit lite tuffare.

 

Sover: Samsover fortfarande med mig, har chockat några nätter med att inte äta men de flesta nätterna äter/snuttar hon 2-3 gånger. Upplever dock att det snarare handlar om närhet än att hon är hungrig. På dagen varierar sovstunderna, men två gånger om hon sover en längre sväng eller tre gånger. Har på senaste tiden ofta sovit ca 2 timmar under en sväng dagtid och då är det inte alls lika säkert att hon hinner med en tredje nap innan läggdags som är vid 19. 

Äter: Nog allt som serveras. MEN, hon har vägrat flaska, till att hon blev förstoppad och fick endast amma i en hel vecka. När hon sen fick flaskan så var hon såå hungrig (då hon nog behövde mer mat än endast amning) så tog hon flaskan utan problem, och sedan dess har det gott superbra. SÅ skönt! Äter ca 3 "stora" mål om dagen, dvs. en portion gröt till lunch, mat (burk eller egenlagad) till middag och så välling vid läggdags. Upplever att hon inte riktigt har ro för att äta mat, och brukar oftast äta som allra bäst om det är jeppe som ger maten. Då slukar hon allt med hull och hår.
Jag: Vi nattammar endast sen några dagar tillbaka och det känns så bra! Jag är så tacksam att amningen har funkat så otroligt bra denna gång och hur det har förenklat vardagen otroligt mycket. Jag hade som sagt inte bestämt mig för något slutdatum (typ sex månader) men började känna mot slutet att Leah blev frustrerad vid bröstet och ville kunna se vad som hände i omgivningen och att det helt enkelt var dags att avveckla. Vi nattammar fortfarande som sagt, och det får helt enkelt vara så ett tag framöver men ser ljuset mot att vi också kommer avveckla amningen på natten och att hon får sova själv i sin säng (och kanske i Hugos rum?) för att jag ska få återgå att sova med min sambo, haha. Utöver detta så känns det som en otrolig frihet att ha slutat amma och att hon nu inte är beroende utav mig och att jag när jag vill (i princip) kan åka i väg och hitta på något med kompisar eller för mig själv, för att få lite andrum.

 

En liten konstig grej som jag tänkt på, är att jag nog tyckte att det var jobbigare med ett barn än två. Nu med två barn så är jag redan mitt upp i allt och vet att min tid är begränsad, medan jag med ett barn jagade tiden (egentid, sovtid, mattid etc) så känns det nu mycket mer harmoniskt. Fan vad svårt att förklara, det här blev typ inte heller riktigt som jag känner. Eller det kanske snarare handlar om att jag känner mig som en badass mom som bollar två barn, hus och hem samtidigt som jag hinner med egentid, träningstid, renoveringstid. Har väl såklart min käre sambo att tacka för de mesta, men iom att jag är hemma om dagarna och han jobbar så får jag såklart stå för väldigt mycket av "roddet".