V.35 (34+3)

38 dagar kvar till beräknad datum
 
Ett av två moment är avtentat och godkänt, såån stor lättnad som sköljde över mig inkl. en brutalt jobbig "bakishelg" där jag var både fysiskt och psykiskt slut. Fem veckor kvar till lillen är beräknad och jag börjar bli så otroligt trött i kroppen, fick i princip en helvändning från att må jättebra till att ha brutalt ont i varenda kroppsdel iom tentan. Jag hoppas tiden går fort tills lilla hjärtat vill komma ut till världen! ♥
 
Vi är redan inne på moment två sedan en vecka tillbaka och skriver en deltenta om endast en vecka samt den stora tentan om ynka 3 veckor. SEDAN; får jag checka ut och bara vila (åtminstone försöka) till dagen D.
Imorgon kopplar jag bort alla måsten och missar en föreläsning för att åka till Övik och en spadag med Towa och Nina. Tror att det är precis vad min kropp behöver!
På torsdag har jag tid på MVC och längtar så galet för att verkligen få se att alla mina värden stämmer då jag har vissa symtom för havandeskapsförgiftning och såklart för att få lyssna på lilla hjärtat och höra att allt fortfarande ser ut som det ska!
 
På fredag får jag mysa med Leon och Sandra innan jag i helgen tar igen lite plugg.. Nästa onsdag efter deltentan har jag bokat in massage och så onsdagen efter det fyller jag år.. Och veckan därpå är det som sagt sista tentan för mig till nästa höst. Så otroligt skönt att ha delmål och att ha lite godisbitar att se framemot varje vecka för att få tiden att gå samt att jag ska orka tenta av detta tunga moment också.
 
Hoppas jag har alla pluggudar med mig så jag känner att det är värt den tid jag lägger ner och den energi plugget tar från kropp och sinne!
 
Nu har jag klagat färdigt för denna gång, haha! Nu ska jag springa ner och hämta sista tvätten och färdigställa bb-väskan innan jag kryper ner under täcket för en efterlängad sömn. Puss på er!
 
Baby | | Kommentera |

BABYSHOWER

För över en vecka sedan överraskade mina tjejer (hela 16 st var där, några saknades!!) mig med en babyshower för lilla killen i magen! De hade dukat upp med en maaassa fika, lite lekar och så en massa fina presenter. Helt överväldigad var (och är) jag! Hur fina vänner har jag inte!?
 
Stort tack till alla som antingen var med eller som ville men inte kunde. Ni är bäst! ♥♥♥♥♥♥♥
 
 
Baby | | Kommentera |

When u hit the wall -

Om än bara för någon dag..
 
WOW, vilken brutal gårdag. Så många tankar och känslor som bara sköljdes över mig, som om jag hade en ängel och en djävul på vardera sidor som bråkade om mina tankar. Det hela började med att telefonen tappades i toaletten och... något jag inte minns, (gravidhjärna forsure, haha) och jag bara tappade hoppet om dagen.
 
Jag har haft konstant smärta i ryggen sen flera veckor tillbaka och har även fått såkallat Carpal Tunnelsyndrom i mina leder/fingrar vilket gör att jag har smärta och avdomningar till och från i mina händer. Med detta så tillkommer klumpighet eller minskad fingerfärdighet samt att jag inte har någon kraft i mina händer (varav jag tappar telefonen i toaletten och den dör.) Och detta har i princip eskalerat de två senaste veckorna. Så frustrerande..
 
Det är tufft för mig att visa mig svag när denna graviditet är något jag längtat efter så länge, det är ju allt jag vill och jag upplever ändå att jag har en fantastisk graviditet, iallafall i jämförelse med många andra. Men igår rann bägaren över helt enkelt, ALLT, blev för jobbigt och för första gången sedan jag plussade så ville jag bara att graviditeten skulle vara över och att jag fick ha min lilla kille på utsidan istället för på insidan.
 
Jag bråkade med mina egna tankar om att "jag går inte tillbaka till skolan igen, det orkar jag inte" till "jag kommer aldrig klara av att vara hemma i 7 veckor och bara vänta, jag är redan rastlös".. "Imorgon ska jag köpa med mig en massa nyttig mat och frukt hem och försöka äta bra och få energi" till "Vilket godis ska jag handla på hemmakväll innan bion?" "Imorgon ska jag träna så jag ev. får extra energi" till "jag har ingen energi, jag kanske borde vila.."
 
Ah, ni förstår. Hjärnan gick på högvarv, allt gjorde ont och där ett varmt bad inte ens hjälpte, tårarna brände bakom ögonlocken men ville inte känna mig svag etcetc.
 
Idag är det bättre, iallafall det mentala. Men stannade hemma från föreläsningen för att bara få återhämta mig och ta allt i min takt. Jag har väntat på att en förkylning (eller vad det nu är som spökar) ska bryta ut i en veckas tid nu då min kropp känns så svag, men det kanske bara är att inse att det börjar bli tungt att vara gravid i snart v.33, hehe. Jag bär ju förtusan en liten människa på 2kg i min mage utöver all vätska och blod som tillkommer i kg.
 
Min sambo är mitt allt iallafall, jag vet inte vad jag hade gjort utan honom och jag är så glad över att han finns där för mig - oavsett om jag är ett vrak, ser ut som ett vrak eller om jag bara är allmänt förvirrad i mina egna tankar. Tack för att du finns!♥
Tankar | | Kommentera |
Upp