Alla hjärtans dag

Lillvännen bjöd på en bättre natt och sovmorgon, en tupplur på dagen i mampaps säng i en timme så jag hann pyssla på med mitt en stund...

Och så kommer pappa Jesper hem med blommor och hjärtan. Behöver jag säga att jag är lyckligt lottad??

Har verkligen dom finaste killarna i världen. Älskar er oändligt! 




Övrigt 2019 | | Kommentera |

Efter regn kommer solsken

Efter regn kommer solsken. Förhoppningsvis.
 
Okej, dags att lätta lite, om ens bara LITE, på hjärtat.
Usch vilken tuff början vi haft. Började med att vara inskrivna på BB/sjukhus 9 dagar från födseln där lilleman behandlades för bl.a. gulsot.
Efter det har vi bråkat såå mycket med amningen och som jag tidigare berättat ammar han ju endast med amningsnapp. Såklart glad att han ens tar bröstet MEN det tar så mycket onödig energi och det gör ont. Både han och jag blir frusterad när nappen inte sitter på utan ofta lossnar.
 
I följd av detta har han haft så mycket snorkråkor (haha) i näsan att han haft till viss del andningssvårigheter. Ett tag hyperventilerade han i 1,5h för att han knappt fick luft och så precis innan vi satte han i bilbarnstolen för att åka på akuten kom det ut en liten kuse och såklart blev att bra. Men trots att han inte har någon förkylning så vill inte dessa kusar ge sig, och för er som inte vet andas bebisar bara med näsan. DVS, blir det tätt så kan han inte andas.
Aja, ett mindre problem men som var jobbigt innan vi hittade ett sätt att få ut dessa kråkor utan att förstöra något då näsan är så liten.
 
Tror vi hade två fridfulla veckor, kanske tre. Innan utslag dök upp på hans kropp. Dessa har han nu haft sedan 18 december, alltså två månader och vi har tydligen blivit felbehandlad TVÅ(!!) gånger med anitibiotika som han inte ens ska äta då det inte är bakterier utan virus han råkat ut för. Detta kollade dom i måndags via ett litet blodstick och prov som tog 2 minuter. Är. Det. Ett. Skämt!?
Suckarnas suck. De har iallafall tagit odling på hans utslag tillslut och nu inväntar vi svar så vi förhoppningsvis får bort dessa utslag en gång för alla. Inte nog med det har det i samband med antibiotikan dykt upp eksem. Äpplet faller inte långt från trädet och såklart har han ärvt det av mig -  å andra sidan vet jag hur eksem fungerar och hur man behandlar så det känns tryggt.
 
Men. Summasummarum. Jag tror vi är uppe i 1500kr i parkeringsavgift från sjukhuset. Första två veckorna var vi där 10/14 dagar. Därefter har vi nog besökt akuten 4 gånger och så barnmottagningen minst 6 gånger, jag har tappat räkningen.
 
Inte nog med det tror jag att jag fått någon amningsdepression eller något. Jag mår sååå dåligt över amningen och längtar (tyvärr) så mycket till vi börjar delamma. Är dock inte förälskad i ideen att han ska få ersättning just för att jag vet hur mycket gott amningen gör. Så lite fööör tjurskallig för mitt (och hugos) bästa. Men jag mår inte bra, just nu.
 
Eller så är det bara det att vi aldrig får ha en lugn stund där vi coh lilleman får må bra. Såklart kommer man ständigt oroa sig och såklart har vi sån otrolig tur att det inte är något värre med lilleman. Han mår superbra och är så glad, nästan inte alls påverkad av allt som varit utan det är snarare vårt psyke som får ta smällar.
 
Men, efter regn kommer solsken och de dagar vi fått må bra så är mammalivet fantastiskt. Jeppe är så fantastisk och Hugo är det finaste jag kan tänka mig på denna jord. Hjärtat är så fullt av kärlek och man är så stolt för varje minsta framsteg han gör och jag längtar efter att få se honom växa upp samtidigt som jag har ångest över att tiden gått så fort hittills.
All utveckling går så fort och han har gått från att vara ett litet spädbarn till en riktig liten människa på så kort tid. Fina fina fina fina killen. Jag älskar dig så oändligt. Dags att få vara frisk nu ♥
 
 

Baby | | Kommentera |

3 månader

Lilleman har hunnit bli tre månader och tänkte att nu är det dags att börja sammanfatta lite, det är galet hur fort man glömmer saker och kan bara tänka mig hur fort tiden kommer gå!
 
Hugo: Wow! Så han växer. Helt plötsligt har han blivit en alldeles egen liten person! Den senaste månaden har vi verkligen gått från spädbarn till en egen personlighet. Han är fortfarande väldigt snäll, otroligt nyfiken på andra och ler åt allt och alla. Till en början kände man sig speciell när han log mot en, till man insåg att han log lika dant åt en lampa. Hah, aja! Jag leder iallafall leendekampen. 1-0 till mig.
 
Han har hittat sin mun med sina händer och dom är ständigt där samt att han börjat dreggla mycket. Tänder på g? Hoppas inte det.
Förutom det har lilleman haft svinkoppor där vi fått behandla med antibiotika samt att när antibiotikan gjort sitt så blev huden så torr att det övergick till Eksem. Suck. Men Hugo mår bra och har inte över huvudtaget varit påverkad av sina utslag.
 
Efter nyår började vi med att lägga honom runt 18-19tiden och fick in bra rutin till för en vecka sen, i samband med antibiotikan och utslagen. Därefter blir han inte nöjd om han inte får sova hos någon, helst mammas famn.
 
Jag: Njuter av att sova med honom i sängen samtidigt som jag känner att jag önskade han kunde somna/sova själv. Jag hade precis börjat få någon ynka timme själv på kvällen för att varva ner, städa eller bara kvällsfika i lugn och ro. Nu är det andra bullar, japp! 21.00 lägger jag mig för att då måste verkligen lilleman sova... Men förhoppningsvis är det övergående och att vi kan gå tillbaka till rutiner sen. Vi tjuvstartade trotsallt med rutinerna, de brukar oftast vara lämpligt runt 4månader så har förhoppningar om att det kommer gå lika bra om några veckor, jag får helt enkelt passa på att njuta när han borrar in huvudet, gärna så långt in i min hud som möjligt för att sedan somna nöjt.

Är inte alldeles bekväm med amningen än in public, ex. på stan så går alltid med sååån stress för att hinna hem innan matdags. Och trots att det är sååå mysigt att amma så är jag så less på att sitta i soffan med honom. Han äter alltså dagtid 20minuter, varannantimme. Alltså; 14.00 start, 14.20-30 klar, blöjbyte till 14.40 sen kl 16.00 är det dags igen. Hinner alltså knappt göra något i mellan speciellt då han sover cirkus 20 minuter efter varje matning, DVS. 20min fritid. Haha! Meeen jag ska försöka lära mig att det inte behöver vara fläckfritt hemma ;p
 
Bästa: Han är såååååååå charmig, jag dör!! Hans skratt är det bästa någonsin och skrattar han åt pappa jesper och jag lagar mat så släpper jag allting för att springa och se han skratta.
 
Sämsta: Såklart att han inte vill sova någon annanstans än i famnen, nog för att det är såå mysigt! Men hade varit skönt om det var lite mindre. Just nu är han väldigt mammig också, suuuupermysigt men också lite tidskrävande.
 
Förutom det har vi, som jag nämnt ovan, haft en massa mediciner mot diverse och jag hoppas att det blir en lugn stund nu ett tag framöver. Men det är väl detta som är föräldraskap I guess, haha! :) Och såklart får man vara tacksam att det inte är värre saker som han råkat ut för *pepparpeppar*

Funderingar: Då han föddes 3,5v tidigt så blir det så komplicerat (haha tycker jag) med hans utveckling iom att det tydligen räknas efter det beräknade förlossningsdatumet. Sååå, nu när han är tre månader från när han föddes så är hans utveckling som om han vore två månader. 

Han är dock före sin utveckling med i princip allt så jag antar att det ändå är väldigt individuellt ändå och så finns det faktiskt ingen anledning till att stressa. Vi har haft privilegiet att få mysa med honom 3,5vecka längre än tänkt och sååååå mysigt det är. Gud, får man någonsin nog???
 
 
Baby | | Kommentera |
Upp