Ida Persson

Dags att låsa bloggen för ett tag, för att få skriva av mig om det som ständigt är i mina tankar dygnet runt. Äntligen har jag börjat våga tro, våga drömma. Jag har visserligen alltid haft en bra magkänsla men varit rädd för att den ska ha fel.. Men nu vågar jag konstatera: Det mest fantastiska har hänt och vi är lyckligare än någonsin. Att vi två, som alltid varit vi två mot världen - ska i november bli tre. En halva av mig och en halva av han. Ett litet kärleksknyte som var älskad redan innan h*n kom till.

 

Med en dag kvar har v.13 passerat. Första veckorna som var väldigt tacksam, trots den galna tröttheten som sedan har lagt sig och istället har ett illamående kommit morgontid och ibland konstant över hela dagen.
Molvärk som bara den och lite smått foglossning från överansträngning, MEN...

 

Så mycket kärlek, så mycket lycka och glädje. Jag ska bli mamma (!!), den finaste personen på jordklotet ska bli pappa till mitt barn. Fan vad jag längtar, fan vad bra det här kommer bli! ♥♥♥♥♥♥