Ida Persson

Förskola: Leah inskolades redan i mitten av oktober, då hon var dryga 14 månader. Inskolningen var rätt jobbig och hon var väldigt ledsen både under hämtning och om det var ngn som kom eller gick under dagen. Trivs annars superbra och har så fina pedagoger. Får också höra väldigt mycket att hon är trygg som har Hugo där - såklart, även om de inte går på samma avdelning så springer dom ju ofta förbi varandra och börjar och avslutar alltid dagen tillsammans på förskolan. 

 

Sjukdomar: Ja. Vad fan säger man? När tar det slut? Vi klarade oss faktiskt rätt bra under hösten men när det väl drog i gång så blev det väl tre gånger, varannan vecka innan julledigheten som tack och lov var rätt lång (och frisk). 10 Januari startade jag nya jobbet och barnen har därefter gått heltid på förskolan, eller deltid... ;) Beror på hur man ska se det, för vi har vabat minst varannan vecka sedan dess. I två månader. Gud hjälpe mig, måtte det vara lugnt snart!? Det är ju såklart också extra tufft eftersom jag är ny på jobbet och vill ju gärna vara där så mkt som möjligt, samtidigt som Jeppe inte kan ta all vab. Det har blivit en hel del pusslade iom våra möjligheter till flex, vilket är otroligt tacksamt - om än sjukt tufft. Vissa veckor har jag inte sett Jeppe mer än 40 sekunder när vi byter bilnycklarna i dörren.

 

Sover: Bra, det har verkligen aldrig varit några problem med Leahs sömn och hon har typ sedan hon fick sova i eget (med hugo) rum sovit i sin egna säng hela nätter. Det är helt galet! Vi tar över henne ibland när hon vaknar under natten, vilket max är 1 gång i veckan. Har tyvärr börjat vakna kl 6 nu på morgon pga ljuset, men det har Hugo också.. Så hoppas de vänjer bort sig det igen. Samtidigt så är det väl ockå tacksamt då vi ändå måste kliva upp typ den tiden när de ska iväg på förskolan. 

 

Äter: Är otroligt duktig på att äta, om än lite mer nogrann i sina matval än Hugo, så när hon väl tycker om något så försvinner det otroliga mängder ner i den lilla magen. Det är så otroligt tacksamt att veta att oavsett om de äter dåligt någon/några dagar så kommer hon ta igen det, med råge. Än så länge inga allergier *pepparpeppar*. Vägrar dricka ur vattenflaska med sugrör utan ska endast dricka med glas numera. Tyvärr hamnar allt, alltid också på golvet/sigsjälv/bordet. haha. 

 

Leah: Leah min Leah. En tjej med stora känslor. Är hon sur, då j*vlar är det sura miner, blir hon ledsen kan hon bli otroligt ledsen - även om det kanske inte var en sådan stor grej, säger man till henne "på skarpen" - så "skämssurar" hon. Mer ofta om det är någon annan än mampap som säger till. Men annars, vilken energiknippe. Och vi som tyckte Hugo var busig av sig, haha han kan ha mött sin jämlike? Eller såhär, jag tror Leah är mer medveten om de val och bus hon gör mot oss, än vad Hugo var i denna ålder. 

 

Annars, är hon verkligen pappas lilla tjej just nu. Ungefär sedan hon började förskolan så har hon bara tytt sig till pappa. Är han inte hemma så duger jag ju såklart, men direkt han är hemma ser jag inte skymten av han. Det går ibland så pass långt att hon gråter och slåss för att hon inte vill vara hos mig de gånger jag ska ta henne. Men, jag vet också att det är en fas. Och ärligt talat är det rätt skönt efter att vi har varit tillsammans i typ 1,5 år, och detta ger mig mer tid och fokus på Hugo som jag kanske "missat" lite mer det senaste året!

 

Men som hon pratar, efter jullovet släppte allt, typ. Med Hugo var det så lätt att urskilja de första orden, men med Leah har typ allt kommit på en gång. Traktor, äpple, banan, bil, Hugo, Silje, Leah, Mamma, Pappa, mormor, morfar, glass, godis, kaka, mat, ja, nej, fast (sitta fast), glenne (hugos elefant), hej, hej då, osvosv. Hon är en riktig babbelkvarn. 

 

Hon älskar traktorer, skotrar, men också djur. Hundar framförallt! Men älskar också Hugo över allt annat. Hon skrattar aldrig så mkt som hon gör med honom, varje morgon frågar hon efter hugo nästan det första hon gör. Hon är visserligen inte så givmild med kramar och pussar till honom än, hehe.

 

Jag: Livet som tvåbarnsmamma är verkligen underbart. Jag älskar att ha många bollar i luften. Jag älskar att ha Leah som är 1,5 och har sina viljor och egenskaper, och är under utveckling. Jag kan också njuta mycket mer av hennes utvecklingsstadier, än jag gjorde med Hugo för jag längtade alltid framåt. Men jag älskar också utbytet (får man säga så?) jag får dagligen av Hugo. Att få upptäcka världen med honom, få höra hans tankar, hans frågor, och se hur han också utvecklas men på ett helt annat sätt. Jag har nog alltid tänkt att jag vill ha fler än två barn, men just nu är jag otroligt nöjd med var vi står. Vars livet är liksom. Med Hugo hade vi redan börjat försöka få syskon sen flera månader tillbaka; det sjuka är att jag inte kan tänka mig bli gravid när Leah är så liten. Galet hur det verkligen kan förändras.