Ida Persson

 

Mående: Helt ok! Det pendlar väldigt mycket från dag till dag. Mentalt mår jag så bra just nu. Efter en sjukt stressig vår har alltid lugnat sig och verkligen lagt sig på is. Sedan två veckor tillbaka har jag bara myspluggat och bara fått återhämta mig mentalt efter vad våren inneburit. Mycket har att göra med mina studier och familjelivet, men dels även graviditeten. Mådde illa konstant till v.12 där det därefter lugnade sig, men kräkningarna har ändock fortsatt och sista gången var i v.21. Troligtvis på grund av stress och dåligt matintag av diverse anledningar.

Magen kom betydligt mycket tidigare med denna lilla bebis och känns som att jag haft mage "förevigt" även om tiden har gått fort. Tyckte jag var så duktig att fota magen med Hugo men har typ inga bilder alls från den graviditeten så har varit betydligt flitigare denna gång.

 

Jag har lite svårt att inse att vi om knappt 3 månader har en liten bebis hos oss, igen!? Första månaderna med Hugo var så otroligt tuffa med lite sömn, amning som inte funkade och sjukdom på sjukdom där vi under 2 månaders tid i princip spenderade på sjukhus (lite överdrivet, men just då kändes det som det). Så börjar fasa lite inför vad som komma skall och är rädd för hur jag ska kunna hantera en liten knodd och så huliganen (hugo). Men förhoppningsvis får vi en lättare start och förmodligen lär man komma in i det ganska fort. Det är väl snarare efteråt som man faktiskt hinner reflektera över vad som varit.

 

Bebis: Väger nu över 1kg, är ca 38cm lång och har små fötter som är ca 4 cm lång (!!)

 

Vikt: +6kg från startvikt. Med Hugo hade jag gått upp 5 kilo vid denna dag. Denna gång har jag dock valt att inte delge till BM min viktuppgång. Både för att jag var orolig innan att jag skulle gå upp så otroligt mycket mer och jämföra med tidigare graviditet när jag i princip inte gick upp något (annat än själva magen och allt vad det innebär) men även för att jag efter Hugo haft rätt jobbiga känslor till min kropp och vikt. Känns som ett bra beslut, och antar att jag berättar detta nu endast för att jag inte har gått upp så mycket i vikt. Ska tilläggas dock att jag absolut inte alls "hetsat" kring min kroppsvikt under graviditeten utan ätit vad jag kan och vill äta. Det har blivit väldigt mycket godis, kakor och vitt bröd som jag i princip levt på då det är det enda jag har kunnat få i mig under min illamåendeperiod.

 

Craving: haha.. Var ska jag börja? Med hugo hade jag ingenting särskilt, det var snarare att jag var lite extra sugen på vissa saker någon gång då och då och att jag valde ett alternativ före ett annat. Denna gång har jag verkligen haft cravings.. haha. Har slukat apelsiner i mängder, och frukt överlag (jag är annars ingen fruktmänniska, detta är så konstigt för att vara jag) samt att jag börjat äta ananas. Annars hade jag lakrits i början under tiden jag var illamående och strax därefter hade jag sjukliga begär efter sura godisar. Herre.gud.så.gott!!!! Och trocadero var ett begär under några veckors tid, i begränsad upplaga dock. Godiset var något svårare att hålla sig från haha. Senaste veckorna har dock varit rätt lugna med mina cravings och skulle nog inte påstå att jag har några nu. Det var som "värst" mellan typ v.16-23!

 

Bästa sovposition: Vadå bästa? Allt är oskönt och jag sover så otroligt dåligt. Haha. Har dock fått byta sängsida med Jeppe då han har en hårdare madrass för min värk.

 

Krämpor: Sedan start har jag haft ont i bäckenet, inte så konstigt då jag redan innan vi plussade hade ont och hade precis startat rehabilitering. Hade ett par lugnare veckor runt v.10-v.20 men nu börjar det göra mer och mer ont. Vissa dagar kan jag i princip inte lyfta eller bära något utan att det strålar/skär i hela kroppen. Detta har varit otroligt tufft och jobbigt, men jag känner mig ändå tacksam att jag är så pass "pigg" i kroppen och att det börjar närma sig "slutet" med endast 11 veckor kvar. Har senaste veckan börjat få ont i vaderna och vissa nätter även vaknat med kramp i vaderna, hade samma med Hugo men är än så länge inte så svullen om ben och fötter. Antar att det kommer haha.

 

Bristningar: Inga fler än med graviditeten med Hugo än så länge, dock fick jag mina bristningar med honom efter förlossningen så jag vill inte ta ut något i förskott denna gång.

 

Sparkar: Kände redan från v.13, helt galet? Känns typ teoretiskt omöjligt men ju mer veckorna gick och ju mer jag kände lillälsklingen desto mer visste jag att det var bebis redan från början. Innan rutinultraljudet var jag nästan som besatt av att känna bebis sparka för då visste jag att bebis levde. Har senaste veckan börjat tumla runt mer, förmodligen i brist på plats. Och jag tror även att bebis börjat vända på sig med huvudet neråt då jag känner lättnad uppe vid bröstkorgen och att sparkarna är hårdare upptill (från benen antar jag då). Hugo vände sig rätt fort (runt v.30) så gissar att det är detsamma med denna lilla skrutt.

Vi har alltid en "halvtimme" tillsammans vid 21.00 där bebis sparkar extra intensivt, oftast är detta i samband med att jag lägger mig och har under våren varit min räddning. Räddning från stressen och att få lägga mig ner och bara ha "egentid" och känna att jag är gravid, och att jag behöver varva ner för min och bebis skull. Den lilla tiden har gett mig så mycket återhämtning och känner ett så starkt "band" för den tiden.

 

Humörsvängningar: Nixpix! Inge mer än vanligt, ev lättare till tårar och känslor men ingenting som märks utåtsätt i stor bemärkning. (Låter stå från vad jag skrev med Hugo). Eventuellt att jag får mindre tålamod med Hugo, men det vet jag inte om det beror på graviditeten eller att han just nu är inne i treårstrotsen haha.

 

Inköp: Har inte alls haft behov av att köpa något denna gång, såklart för att vi har allting hemma redan (i princip) men jag tror främst det handlar om att jag inte riktigt har hunnit bearbeta att vi faktiskt kommer ha en liten bebis hos oss snart. Väldigt snart. Men har ändå köpt in några (två) plagg.

 

Längtan: Ååååh, men alltså.. Rödvin! Jisses. Vill bara dricka ett gott glas rödvin och äta snacks. Få slappna av. Även brieost, haha. Så konstigt, det är egentligen bara för att man inte FÅR äta detta som det blir så otroligt efterlängtat, haha!

Övrigt: Annars då? Mycket som har hänt och händer i mitt/vårt liv! Som jag inledde har våren varit otroligt stressig. Eller till viss del, jag har som sagt pluggat 200% under halva terminen (men självmant pluggat iställlet 150% hela terminen för att sprida ut plugget). Halva terminen gick helt okej, jag kände att jag hade det mesta under kontroll medan andra halvan var full av överraskningar och tid som jag inte kunde förutse skulle gå åt, rent pluggmässigt, oavsett bra planering. Utöver detta så har vi vabbat en hel del i och med att det varit hårda restriktioner. Kuggade en tenta som jag sedan klarade på omtentan (!!!!) och fick även godkänt på examensarbetet. Sista tentan valde jag att ta i Augusti då jag knappt hann med livet under den perioden.

 

Just nu pluggar jag "endast" 100% med juridik och har pluggat "ikapp" så pass mycket att jag kan ta ledigt under några veckor. Känns sååå välförtjänt. Hugo går sin sista dag imorgon på Grytet innan han går på sommarlov. I höst byter han antingen förskola, eller är hemma heltid med mig och bebis. Vi får se hur det löser sig! Om cirkus en månad (och 3 dagar) går flyttlasset (!!!) till huset. Dit vi alltid längtat och väntat till att få flytta. Mitt barndomshem! Mamma och pappa har köpt lägenhet och vi kommer flytta parallelt. Känns overkligt men längtar sååå mycket att det pirrar i hela kroppen! Kommer såklart bli otroligt tufft i och med att jag inte kan bära något, och troligtvis inte kommer kunna låta bli att hjälpa till, men det ska bli fantastiskt att flytta till större. För mig, för Jesper, för Hugo och för att välkomna bebis. Bebis har tyvärr fått komma lite i skymundan då flytten är närmare i tiden, och är förmodligen också därför jag har lite svårt att greppa att det snart kommer en liten.

 

Och... jag vågar knappt säga det, och knappt tro det... Troligtvis väntar vi en liten flicka (!!). Vi hade till en början magkänslan (eller snarare teoretiskt sätt) att det skulle vara en pojke. Alla andra fick ju flickor, så oddsen att även vi skulle få det var ju så liten. Ju närmare rutinultraljudet vi kom desto starkare blev båda våra känslor att det var en flicka. Jag var tillslut nästan 100% övertygad och när jag efter några veckor även frågade jeppe så var han också nästan helt övertygad om ett flickebarn. På rutinultraljudet kollade de först inte kön, utan endast när jag frågade om det. Troligtvis en liten flicka sa han. Oavsett pojke eller flicka, är jag så otroligt tacksam för att vi faktiskt lyckades bli gravid igen och att allt än så länge gått bra. Jag ber till högre makter att allting fortsatt går bra och att vi får en frisk bebis ♥♥♥♥

 

Magen, v.25♥