3 månader
Lilleman har hunnit bli tre månader och tänkte att nu är det dags att börja sammanfatta lite, det är galet hur fort man glömmer saker och kan bara tänka mig hur fort tiden kommer gå!
Hugo: Wow! Så han växer. Helt plötsligt har han blivit en alldeles egen liten person! Den senaste månaden har vi verkligen gått från spädbarn till en egen personlighet. Han är fortfarande väldigt snäll, otroligt nyfiken på andra och ler åt allt och alla. Till en början kände man sig speciell när han log mot en, till man insåg att han log lika dant åt en lampa. Hah, aja! Jag leder iallafall leendekampen. 1-0 till mig.
Han har hittat sin mun med sina händer och dom är ständigt där samt att han börjat dreggla mycket. Tänder på g? Hoppas inte det.
Förutom det har lilleman haft svinkoppor där vi fått behandla med antibiotika samt att när antibiotikan gjort sitt så blev huden så torr att det övergick till Eksem. Suck. Men Hugo mår bra och har inte över huvudtaget varit påverkad av sina utslag.
Förutom det har lilleman haft svinkoppor där vi fått behandla med antibiotika samt att när antibiotikan gjort sitt så blev huden så torr att det övergick till Eksem. Suck. Men Hugo mår bra och har inte över huvudtaget varit påverkad av sina utslag.
Efter nyår började vi med att lägga honom runt 18-19tiden och fick in bra rutin till för en vecka sen, i samband med antibiotikan och utslagen. Därefter blir han inte nöjd om han inte får sova hos någon, helst mammas famn.
Jag: Njuter av att sova med honom i sängen samtidigt som jag känner att jag önskade han kunde somna/sova själv. Jag hade precis börjat få någon ynka timme själv på kvällen för att varva ner, städa eller bara kvällsfika i lugn och ro. Nu är det andra bullar, japp! 21.00 lägger jag mig för att då måste verkligen lilleman sova... Men förhoppningsvis är det övergående och att vi kan gå tillbaka till rutiner sen. Vi tjuvstartade trotsallt med rutinerna, de brukar oftast vara lämpligt runt 4månader så har förhoppningar om att det kommer gå lika bra om några veckor, jag får helt enkelt passa på att njuta när han borrar in huvudet, gärna så långt in i min hud som möjligt för att sedan somna nöjt.
Är inte alldeles bekväm med amningen än in public, ex. på stan så går alltid med sååån stress för att hinna hem innan matdags. Och trots att det är sååå mysigt att amma så är jag så less på att sitta i soffan med honom. Han äter alltså dagtid 20minuter, varannantimme. Alltså; 14.00 start, 14.20-30 klar, blöjbyte till 14.40 sen kl 16.00 är det dags igen. Hinner alltså knappt göra något i mellan speciellt då han sover cirkus 20 minuter efter varje matning, DVS. 20min fritid. Haha! Meeen jag ska försöka lära mig att det inte behöver vara fläckfritt hemma ;p
Är inte alldeles bekväm med amningen än in public, ex. på stan så går alltid med sååån stress för att hinna hem innan matdags. Och trots att det är sååå mysigt att amma så är jag så less på att sitta i soffan med honom. Han äter alltså dagtid 20minuter, varannantimme. Alltså; 14.00 start, 14.20-30 klar, blöjbyte till 14.40 sen kl 16.00 är det dags igen. Hinner alltså knappt göra något i mellan speciellt då han sover cirkus 20 minuter efter varje matning, DVS. 20min fritid. Haha! Meeen jag ska försöka lära mig att det inte behöver vara fläckfritt hemma ;p
Bästa: Han är såååååååå charmig, jag dör!! Hans skratt är det bästa någonsin och skrattar han åt pappa jesper och jag lagar mat så släpper jag allting för att springa och se han skratta.
Sämsta: Såklart att han inte vill sova någon annanstans än i famnen, nog för att det är såå mysigt! Men hade varit skönt om det var lite mindre. Just nu är han väldigt mammig också, suuuupermysigt men också lite tidskrävande.
Förutom det har vi, som jag nämnt ovan, haft en massa mediciner mot diverse och jag hoppas att det blir en lugn stund nu ett tag framöver. Men det är väl detta som är föräldraskap I guess, haha! :) Och såklart får man vara tacksam att det inte är värre saker som han råkat ut för *pepparpeppar*
Funderingar: Då han föddes 3,5v tidigt så blir det så komplicerat (haha tycker jag) med hans utveckling iom att det tydligen räknas efter det beräknade förlossningsdatumet. Sååå, nu när han är tre månader från när han föddes så är hans utveckling som om han vore två månader.
Han är dock före sin utveckling med i princip allt så jag antar att det ändå är väldigt individuellt ändå och så finns det faktiskt ingen anledning till att stressa. Vi har haft privilegiet att få mysa med honom 3,5vecka längre än tänkt och sååååå mysigt det är. Gud, får man någonsin nog???
Han är dock före sin utveckling med i princip allt så jag antar att det ändå är väldigt individuellt ändå och så finns det faktiskt ingen anledning till att stressa. Vi har haft privilegiet att få mysa med honom 3,5vecka längre än tänkt och sååååå mysigt det är. Gud, får man någonsin nog???
