Ida Persson

För fyra år sedan visste inte jag vad jag ville ha ut av mitt liv. Jag visste inte hur min framtid skulle se ut, vars jag skulle bo eller vars jag skulle gå i skolan. Jag trodde jag visste hur min framtid skulle se ut men framtiden ändrades fort.

 

Jag träffade den människan som tagit mig upp från botten och från allt som kan såra mig. Han som alltid finns där för mig även om jag bara skrapat mitt knä. Mitt liv ändrades drastiskt när du kom in i mitt liv. Helt plötsligt kände jag inte igen mitt beteende, jag förstod inte riktigt vad som hände med kropp och mina mina känslor. Man tro veta vad kärlek är, till man på riktigt blir träffad av den. För så vart det, den kom som en blixt från himmelen och jag visste aldrig hur underbart det kunde vara..

Alla dessa nätter när vi smsade med varandra, berättade våra historier, tankar och känslor. Det var då något växte inuti mig, att du brydde dig om mig och värderade mina åsikter. Den längtan jag kände och fortfarande känner, av ett sms av dig. Jag saknade dig vareviga sekund vi inte pratade med varandra, och så är det än.

 

Din personlighet kan jag fortfarande bli förundrad över, ibland är det nästan som att jag inte känner dig. Och det var din personlighet som fick mig riktigt på fall. Hur du behandlar dina nära och kära, hur du lyser upp med din närvaro var du än går och hur du får mig att skratta.

 

Att få skapa en vacker kärlekshistoria med dig är det bästa och mest otroliga sak jag gjort. Allt jag lärt mig genom åren om mig själv, hur otroligt mycket jag växt som person och hur man kan bli mer förälskad i en person när man trodde att det inte gick. Hur två olika människor kan bygga upp något som blir ett.

Motgångar och medgångar, ja det är sådant man få räkna med. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. För på grund av vad som hänt så är vi de människor vi är, och jag vill inte ha något annat. Att du alltid tillhör mig och att jag alltid tillhör dig. Det är det våra ringar symboliserar. Äkta kärlek. Och äkta kärlek håller alltid.

 

Hur är det möjligt att sammanfatta snart fyra år tillsammans? Hur kan man någonsin beskriva med ord de känslor som snurrar runt i kroppen så fort jag tänker på dig? Inte bara det att jag blir vimmelkantig, knäsvag, skakig, blyg och glad, men resten? Hur ska jag förklara resten?

 

1300 dagar tillsammans och jag kan fortfarande inte beskriva mina känslor som jag lever med dagligen. Att få se dig sova på morgonen gör mig lugn och glad. Att den människa som jag delat sängen med den natten är den enda människa jag vill dela säng med förevigt, och så kommer jag även få göra. Mina mardrömmar flyr när jag sover intill dig, och om dem någon gång är där så kan jag vakna upp och få en skyddande kram av dig och somna om. Min skyddsängel. Det är vad du är. Som skyddar mig från det onda och tar fram det goda. Som ser efter mig och gör det rätta, i alla lägen.

 

Du är den finaste varelsen på denna jord och jag är så tacksam för det vi har tillsammans. För att vi älskar varandra och för att vårt förhållande bara växer och växer. Inom en framtid kanske vi till och med lever ihop. Vi är sambos. En dröm som jag vet kommer gå i uppfyllelse, för jag vet hur stark vi är, jag vet hur vi föralltid kommer att hålla ihop för det är så det ska vara. Du och jag

 

Vad skulle jag göra utan dig? På riktigt, vad i hela friden skulle jag göra utan dig? Jag är inte komplett utan dig och det kommer jag aldrig bli. Du är min andra hälft och min bästa vän, min pojkvän, min man, pappan till mina barn, den jag kommer åka och storhandla med, köpa en liten sommarstuga vid någon sjö med och som jag tillslut kommer dela samma grav med. Du kompletterar mig.

 

Nu vet jag vad jag vill med min framtid, nu vet jag vem jag ska leva med och vad jag vill jobba med, var jag ska bo och hur mitt liv kommer se ut. Så länge jag får dela mitt liv med dig kommer jag inte kunna bli lyckligare. Då kommer jag inte vilja ha något annat.

 

Tack för att du är den du är och för att du står vid de saker du tycker och tänker. Och förlåt om jag ibland inte tänker hela vägen, men åt alla håll och kanter så är jag bara rädd att förlora dig. För du är mitt liv. Min älskade. Jag älskar den egenskap du har att hålla fast vid saker du tycker, även om jag blir förbannad på dig så är jag ändå tacksam. För det gör att både du och jag håller fast vid saker vi tycker, och skulle någon bara spela med så skulle det sluta i kaos.

 

Du är så underbar. Jag älskar när du pussar mig, när du kramar mig. Jag älskar när du ligger och vakar över mig när jag ska sova, när du sakta och försiktigt smeker mig över kinden och låter mig somna in. Jag älskar att vakna vid dig, att få lägga mig närmare dig och mötas av en kropp som knappt är vid medvetandet men fortfarande vill ha mig lika mycket.

 

Jag älskar de små saker du hela tiden gör, som jag tyvärr inte uppskattar lika mycket som jag borde och vill göra. Jag kräver bara mer, mer än vad du kan ge för du har inte den personligheten. Samtidigt så är det så jag fungerar, jag vill alltid ha mer, bli bättre, kunna mer. (Trots att inte jag heller har den personligheten att bli bättre inom vissa områden.) Men bara för det ska jag inte påverka dig. Du tillhör ju mig, men du är ändå en helt annan människa.

 

Hur underbar kan en person vara? Jag förstår det inte. Du är det underbaraste jag varit med om, det finaste jag skådat och det bästa jag vet. Och kärleken bara växer, för ja. Den växer så det knakar. Jag älskar dig Jesper, över hela mitt hjärta. Älskar dig mer än stjärnornas antal och solens omkrets.

 

Jag vet mycket väl att det finns saker med mig som jag borde kunna ändra, men vad skulle det göra? Då är inte jag mig själv och det är ju ändå mig du älskar. Hur skulle vi kunna leva utan våra småbråk som är totalt onödiga men som efteråt stärker oss? Hur skulle vi kunna utvecklas?

 

Jag vet att du älskar mig för den jag är, och jag är så tacksam för det. Det gör mig säker på vår framtid. Nu mår jag bra, på riktigt. Nu kan jag börja leva mitt liv med dig, bara med dig. Inga fler tårar för mitt förflutna. Nu är jag redo att gå vidare. Gå vidare med dig och ge dig det kärleksliv du förtjänar att ha, det jag förtjänar att ha. Allt kommer bli så jävla mycket bättre, bättre än vad vi redan har. Bättre än bäst. Vi har så mycket framför oss, så mycket underbart vi ska gå igenom. Så vi börjar nu. Vi börjar idag med att leva livet. Uppskatta det vi har och leva dag för dag. Visa vår kärlek på olika sätt, stora som små. Nu börjar vårt liv älskling. Nu kan vi börja leva. Vi kommer föralltid leva ihop och jag kan inte bli lyckligare. Jesper Jonathan Brändström, mitt liv, mitt allt. 1300 dagar och 1300 ord. Du är den jag förevigt kommer älska.

En liten kärleksförklaring jag skrev igår till min finaste.
Bjuder för övrigt på en riktigt gammal bild!