HAT

Jag har mina senaste sex år samlade på två hemsidor på internet. Man kan läsa nästan om varenda dag i mitt liv de senare åren. Hur galet är inte det? Hur galet roligt är det inte att läsa och minnas känslan, minnas den stunden, minnas kärleken eller hatet? Jag hamnade på en sida där jag uttryckte mina känslor och fick kommentarer som: "JAJA , lite överdrivet kanske ? :S"
"håller med om att det är överdrivet. J fick som han förtjänade och alla blev glada över att någon äntligen kunde ge han vad han förtjänar."
"Håller med "din mama" fullständigt! Om han slutar vara så uppkäftig så blire kanske bättre.. Karma kallas det, det man ger ut det får man tillbaka."

Jag har fått uppleva så otroligt mycket hat i mitt liv. (ny tanke, aldrig förstått det förrän nu) Både mot mig själv men speciellt mot några utav mina närmsta vänner. Varför hatar folk så mycket? Nu så här i efterhand så vet jag att dom hatade för dom hade inte kunskapen, inte vetskapen om varför man var på det sättet man var eller gjorde det man gjorde. Eller bara inte hade orken till att lyssna och förstå? Det är lättare att dra förhastade slutsatser och sedan bara hata. Än att faktiskt lyssna.
Hatet som jag och min närmsta fick uppleva när vi valde att bli ett par. Till vilken nytta var det? Mådde dom bättre om nätterna med de ord och handlingar de gjorde? Men inte bara mot oss som ett par, utan personligen fick vi ta emot skit.
 
Det finns en hel del förklaringar (säger inte att dom är rätt eller fel) till varför vi fick utstå det vi fick. Det handlar mycket om okunskap, falska rykten, förhastade slutsatser och kanske ett för tråkigt högstadieliv. Jag menar, vem skulle inte brösta upp sig om man har ett äldre gäng som är på en? Jag vet att jag gjorde åtminstone det. Du också?

Det som skrämmer mig är att trots att detta har satt så djupa spår i mig (kan bara tala för mig själv) så vet jag att det finns så många därute som just idag eller kanske imorgon blir utsatt för så mycket värre än vad jag gått igenom. Förstår dessa mobbare varför den utsatte är som den är? Det är tråkigt att man inte mognar i tidigare ålder, att man inte har vett nog att fatta vad man gör mot en människas själ. Tur nog var vi två i det här fallet och med fler bakom ryggen. Tänk om man står ensam?

RSS 2.0