Mardrömmar

Jag har aldrig i hela mitt liv drömt mardrömmar. Tills den gången jag slog huvudet i Jespers knä lite grann. I en vecka konstant levde jag i mardrömmar under nätterna. Besökte min egen begravning, tog farväl av mina kära, blev jagad, misshandlad, visste att jag skulle bli våldtagen, gömde mig i frysboxar, såg människor slakta andra människor som ruttnade med maskar inuti sig, att jag var otrogen, att jesper var otrogen osv..

Och mardömmarna går faktiskt bort i perioder, det gör dom. Men så fort jag får något bakslag, framför allt angående mitt förflutna så ja, då kommer dom tillbaka. Mardrömmar nätterna i enda och jag får ingen bra sömn.

Är trött, slut i huvudet och kroppen, flera veckor i rad kan det pågå. Just nu har jag en sådan period och hamnade där efter ett snack med en kurator. Varenda natt består utav plågsamma drömmar. Drömmar där jag i det stora hela alltid har en känsla av orättvisa och att någon är ute efter mig/jagar mig.

Och allt jag önskar är att få sova med jesper, TROTS att jag fortfarande drömmer mardrömmar så känner jag mig ändå säker och får den sömn jag behöver. Bara att få somna & vakna tätt intill den jag älskar mest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0