Ångest och rädsla...

Har aldrig tänkt längre än att den här skiten kunde ha förstört mitt liv på alla sätt och vis. Ja, det är "många broar som är sönder" men ett fåtal har jag kvar. Några med sprickor i, några som har blivit lagade. Inte någon som klarat sig helt..

Att få veta såhär i efterhand att jag inte bara grävde ner mig själv, utan att jag grävde ner den person som stöttade mig mest och som var den som kunde hjälpa mig ta mig ur dehär. Att jag kunde ha saboterat inte bara mitt liv, utan det andra livet som är viktigast för mig.

Jag kanske har blundat för det, men jag har ingen aning om hur många jag har sårat och hur många som har blivit meddragna i allt det här när jag bara försökt att ta mig upp. Jag vet inte hur jag har betett mig, med all rätt dock.

Men när tankarna nu kommer ikapp mig, så funderar jag ändå. Ångrar jag mig ändå. Samtidigt som jag känner att hur många glasbitar jag än klivit på så är jag uppe nu. Jag är uppe för att möta livet med all dess mot- och framgångar. Jag är redo för att ta tag i saker som jag blivit rädd för, tagit avstånd från, lite i taget. För att jag kan vinna min egen kamp. För att jag är stark nog med dem jag har runt omkring mig.

Med ångest och rädsla går jag nu in i en period, i hopp om att jag kan läka min själ.

Kommentarer
Postat av: Therese

Sv: taack going men du är söt!!! :D

2012-06-21 @ 13:52:31
URL: http://www.lskardejj.blogg.se
Postat av: Therese

Sv: hihi :)
Några planer för helgen? :)

2012-06-21 @ 16:13:43
URL: http://www.lskardejj.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0