Kärlek som värmer

Ibland är det konstigt hur kärlek fungerar. För vissa är kärlek ett jävla helvete, och för vissa finns det inget bättre.

Jag är kär i kärleken, har alltid varit och kommer nog alltid vara. Jag har alltid drömt om den perfekta drömprinsen, ett tidigt förhållande som håller hela livet, barn, familj och hela paketet.. Har sedan barnsben varit tillsammans med killar hit och dit. Mer seriösa än andra, eller ja.. Kan nog säga att jag inte haft något riktigt på riktigt förhållande med någon.. Jag och D var tillsammans jävligt länge, flera år om man inte räknar med våra breaks, men kom igen.. från 4-6 så är man inte seriös i ett förhållande. Vi var med varandra typ en gång i månaden, vi var blyga, vi pussades knappt osvosv. Men samtidigt har jag ändå haft ett förhållande. En människa att dela sina stunder med.

I sjuan träffade jag min nuvarande pojkvän. I SJUAN!! Var tolv bast och struttade omkring som ett fån.. Kunde inte ana vad framtiden hade att ge en. I tre och ett halvt år har jag kännt honom, och han fortsätter bara överraska mig, han gör min nervös, nyfiken, varrm, han får mina ben att svikta, han ger mig tunghäfta, han gör mig generad. Jag kan inte förklara det bättre än att det är äkta kärlek.

Jag vill dela min framtid med honom, för han gör allting så spännande, har ger mig kraft när jag behöver det och ger mig glädje.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0