Allergi/astma

Något jag länge tänkt skriva på är om min allergi och min astma.. Vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget och vet ännu mindre hur det kommer sluta.. Men jag försöker väl.. ;)

Kan börja med min allergi...; Något som på sätt och vis förstört och förstör mitt liv, samtidigt som att utan allergin hade jag inte varit den jag är idag. Jag hatar verkligen att jag är allergisk mot allt jag är allergisk mot.. Jag måste alltid tänka på att ha med mig medicin, måste egentligen ta medicin varenda kväll för att livet ska fungera bättre, vilket jag dock inte gör för att jag orkar inte. Varenda gång jag ska iväg så måste jag höra eller tänka mig för om det finns djur i närheten, är jag och äter hos någon kompis blir jag alltid rädd att dom ska göra något jag inte tål, eller ja, att föräldrarna inte vet om att jag tex inte tål fisk och så blir det fisk..

Rädsla är nog en känsla som mest dyker upp hos mig och säkert hos många andra som umgås med mig.. När jag började vara med jesper så fick jag till en början inte vara hos honom pga deras katter. Han vågade inte utsätta mig för vad-som-nu-kunde-hända medan andra tjejer med allergi fick vara där (irriterande..) Så dom första 7 månaderna var vi bara hos mig. Han var verkligen livrädd och jag tror jag inte fattat det förrens nu varför han var det.. Jag har lärt mig att leva med denna allergi, jag vet att jag kommer inte dö.. Det värsta som kan hända är att min hals sväller igen lite grann, att det blir tungt att andas, att jag får utslag. Men jag vet alltid att det går över, jag kan själv kontrollera det här medan jesper bara kan stå och titta på.

Under dom åren som gått har jag faktiskt börjat tåla mer och mer, men även börjat bli känslig mot andra saker.. Visst, jag är väl inte helt botad mot vissa saker men jag klarar av att äta dom och sedan beroende på mitt imunförsvar så kan jag reagera samt inte. Räkor, nötter och ägg är något som jag kan äta ibland och ibland inte. Fisk och kiwi är något jag inte över huvud taget kan äta. Och kommer jag någonsin att tåla det vet jag inte om jag kommer våga äta det..

Jag har ett fruktansvärt minne från några år tillbaka, jag var hos min bästa kompis och vi var barnvakt åt hennes småsyskon, ett utav dom gillade kiwi och så på något sätt råkade jag få en liten droppe på kanske 3 mm i bredd på fingret, och tänkte att det gör nog ingen skada.... MEN halsen svällde igen, tungan svällde, läpparna svällde, mina ögon kliade, fick utslag osv. Av den lilla lilla droppen, och sedan dess har/är jag livrädd för kiwi. Tanken av vad som kunde hänt om jag åt en tugga ger mig gåshud.

Och senast för två veckor sen på julafton så hade vi dukat upp med ägg med räkor på, och då jag ville åt räkorna tänkte jag att jag lika gärna kan äta ägget också.. Det jag inte visste att det var kaviar i mellan.. Så under självaste julafton svällde min hals igen, kliade osv. Dock så vart det inge värre än så, men det är fortfarande inte trevligt. Under en skoldag köpte jag en macka från fiket och började reagera på den, har ingen aning om vad det kunde vara men det var jätteotrevligt..

Förut under fotbollstiden så kunde jag tex inte sitta i gräset för då fick jag utslag.. Jag fick tex byta från träslöjd till syslöjd på heltid då jag inte pallade trädammet.. Så ja, det är inte över huvudtaget kul med allergi men jag försöker leva med det så gott det går.


Sedan har vi då astman..; Jag har alltid varit aktiv inom sport, löpning, fotboll, skidor, och har haft en riktigt bra grundkondition. Trots det har jag haft astma, och ju bättre tränad man är ju mindre astma har man, oftast. Och det är något jag lägger märke till nu då jag lagt allt åt sidan.

Astman har ju även en koppling till allergi, är jag tex runt damm så börjar det pipa i bröstet (lr vad det nu heter), och måste då ta astmaspray. Och det är med astman jag måste ta medicin varenda dag, men det påverkar även allergin.. Hur som haver.. I hela mitt liv så har jag fått problem med att andas bara av att jag tex legat stilla och sedan börjat tokskratta.. Jag har fått svårt att andas då jag hostat, då jag hastigt sprungit upp för trappan osv.. Ansträngningsastma alltså.

Och nu när jag cyklar till skolan så kan jag få andningsproblem, dock oftast då det är kallt som jag får besvär men ändå. Det är psykiskt jobbigt för mig då jag vet att jag MÅSTE träna för att få det att bli bättre. Jag hatar att jag är tvungen att träna. Det gör allt mycket mindre roligt.. Visst, som människa måste man träna för att må hälsosamt bra.. Men med astma så är man ännu mer tvungen om man vill kunna leva som en människa. Tack och lov så har jag inte sådan allvarligt astma, men när det väl är jobbigt att andas så är det inte kul.

Och jag såg en film för någon månad sedan, då det var en tjej med astma som det "pep i bröstet på" (vet inte riktigt vad det heter eller vad man kallar det) och då insåg jag hur hemskt det faktiskt låter, hur rädd man blir. egentligen borde jag veta det då en skidkompis till mig hade svår astma under träningarna men det är något jag glömt tills nu.. Jag vet själv att jag klarar mig när jag får andningsproblem men det är omvärlden, kompisar, pojkvän osv som oroar sig.. För dom kan inte kontrollera det...

Något som också är rätt roligt att veta, är att astmaspray är egentligen doping, så under mina skidår var jag tvungen att ha intyg för att jag har astma för annars kan jag bli anmäld för doping.. haha men behöver man ha det för att kunna andas så måste man ;)

Och sedan är det ju det att tar man för mkt så börjar man skaka.. haha, har ett småroligt minne om det faktiskt..
Minns inte riktigt vilken klass jag gick i men skulle gissa 3-5an iallafall. Då jag var på träslöjden och fick andningsproblem, haha mina kompisar var lyriska och ville att jag skulle ta flera "puffar" av min astmaspray, (eftersom man börjar skaka) som dessutom var för vuxna... Så ja, det gjorde jag.. tog 3 eller 4 tror jag.. och fyfan vad jag skakade.. hahaha mina kompisar tyckte det var kul men jag var faktiskt rädd. Och ja.. nu vet jag att det inte är så nyttigt egentligen, det är rent utav farligt..

haha lång text, men har egentligen så mycket mer att skriva, kom upp så himla mycket i mitt huvud! men jag tror det får räcka nu för ett tag... hahaha enjoy!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0