Nyårslöfte

För en gång skull så känns det som att 2012 kommer bli ett bra år, inte för att jag har så mycket bra att jämföra med då min liv har sugit dom senaste åren.. dock så börjar allt ordna upp sig nu tycker jag, mår bättre än någonsin!

Mitt nyårslöfte till 2012 får fan bli att ta hand om mig själv, mitt hår, min kropp, göra saker som gör mig glad, mer smink och kläder, skaffa jobb, träna samt sköta skolan.


Gott nytt år på er!

Överskattat?

Är jul egentligen överskattat? inför varje jul längtar jag så fruktansvärt mycket efter julklapparna och själva julafton och allt vad det innebär. Kalle anka, julmat, julmust, knäck, kakor osvosv.. Men så på juldagen inser man att det inte är så speciellt..

Jag är den yngsta (16) i våran familj så vi har knappt en riktig jultomte, klapparna blir bara mindre och mindre för varje år som går.

Varje år så "förvarnar" dom oss för att det inte blir så mycket och dyra julklappar, och så kommer kanske en sur min innan jag inser; vad gör det? Jag har allt jag behöver och lite till. Visst jag vill ha smink och produkter, en tv osv.. men jag har redan det! Man kan aldrig få nog av saker och man uppskattar aldrig det man har.

Jag bor i en egen lägenhet 4 mil från mitt barndomshem, jag (familjen) har en systemkamera, har två datorer, kläder, smink, produkter, tv, osvosv.. Varför behöver jag mer?

Från och med nu ska jag börja uppskatta det jag ha. Börja ta julafton som ett tillfälle då våran familj är tillsammans för det dröjer inte många år förrens vi inte är hela familjen hela tiden.

Det spelar ingen roll vad jag får för julklappar imorgon. Så länge jag får vara med min fina familj!♥

2 do in 2012

Fick just en lysande idé.
Skriva en lista jag ska göra under 2012.

-Tatuera mig
-Vårda mitt hår med bra produkter, använda platttång/locktång så lite som möjligt, inte färga håret utan låta det växa. Kanske slinga håret så att utväxten inte blir så enormt ful.
-Ta minst 3 hål i öronen
- Skaffa extra samt sommarjobb
- Vara generös, snäll, glad, tänka positivt osv..
- Mer kläder till garderoben (behövs..)
- Uppskatta det jag har

-tom på ideer, bygger vidare sen..-

Önskelista 4 real!

1. 120 lr 88 ögonskuggspalett
2. Ny datakabel (så man kan spela musik utan att det glappar.)
3. Ansiktsprodukter, peeling, mask, återfuktande, rengöring, ögonbryn/frans färg från matrix  osvosv..
4. Pincett
5. Tatuering
6. Rincolja,
7. Infraröd fjärrkontroll till kameran.
8. Parfym

snygga vinterskor, täckisar, underkläder, pengar, sängkläder, headset, photoshop..

Sprida glädje

Den senaste tiden har jag fått all lust till att sprida glädje. Jag har ingen aning om varför men jag önskar verkligen att jag var bättre på det än vad jag är. Jag har jättesvårt för att säga till mina vänner hur fin dom är vissa dagar osvosv.

Jag är verkligen jättedålig på det, men jag är även dålig på att ta till mig komplimanger jag får. Något jag dock är bättre på, är att ge komplimanger och skriva vad jag tycker. Skärpning!

Den senaste tiden har jag börjat på kommentarer och komplimanger som jag faktiskt blir jättejätteglad av, och stärks av. Och det är DÅ jag börjar känna, varför gör inte jag detsamma?

Sprida glädje och värme. Visa att jag finns för människor i min närhet. Att visa att jag lyssnar och vill hjälpa, dom som än behöver mig. Vänner som fiender. För jag vill inget ont till någon person, vill bara väl. Vill få folk att må så bra som jag faktiskt gör, för att jag fått det stöd jag behöver när jag behövt det.

Jag vill kunna vara en förebild för dom yngre, till att uppmuntra dem till att göra något bra. Inte såra, utan faktiskt hjälpa människor och stötta dem. Uppmuntra samt ge komplimanger.

Varför inte ge en komplimang och göra en persons dag? Hur mycket ansträngning behöver man göra? Inte ett piss!!

To be real

Under dom senaste åren har jag funnit mig själv i att vara ärlig, se saker från båda sidor innan jag dömer, tänka på andra samt att jag ska tänka på mig, försöka se en positiv sida av människor istället för det dåliga osv. Vilket jag tycker själv är jäkligt bra. Många har sagt till mig att det är stark och modigt att jag gör så, att jag tänker positivt om det mesta, att jag alltid försöker hålla mig lugn och sansad även fast jag vill strypa personen jag är förbannad på.

Jag är less på skitsnack, riktigt jävla less. Vi går i gymnasiet nu och då ska inte skitsnack pågå. Jag tycker att vi är mognare än så, så känns riktigt skönt att dom jag umgås med är lika dana. Dom förstår mig med skitsnack, visst kan man säga något man irriterar sig på osv om en person, men det är helt okej. tycker jag, det är precis som att man är irriterad på matten typ, så länge man inte vill personen något dumt osv.

varför jag alltid försöker tänka från två perspektiv, är för att jag har hamnat i den sitsen där jag har varit på den ena sidan av en konflikt, tyckt precis som andra tycker men varit bästa vän med personen i fråga och fått höra den personens sida. Komplicerat?

Jag och kallar personen X, var bästa vänner. X gjorde en massa dumma saker, vi kan tex säga att x snattade. Vilket jag är helt emot, och håller då med folket som är irriterad på x. Samtidigt som x säger till mig, att det var inte jag eller det är bara alla som tror det, eller det är någon som försöker sätta dit mig. Eller att det bara vart så osvosv.
Förstår ni? X ger mig sin sida av konflikten, vilket kan ha varit olika svar varenda gång. Men att dom varenda gång varit 100% ärliga.

Det jag menar är att jag lärde mig se från två sidor. Sa till X exakt vad jag tyckte och fick den personen tillslut att ge upp med allt sånt här. Att visa upp en bra sida, som folk sedan började acceptera och tycka om. Glädjen och tacksamheten X gav mig, gjorde mig säker på att jag hade gjort en bra sak. Att det är rätt. och så har jag fortsatt.
Även om jag ibland inte förstår mig på personen som jag tycker varit dum osv, så försöker jag ändå hitta utvägar och se från deras perspektiv.


Många frågar mig hur jag kunde vara så "snäll" när jesper var otrogen, att jag faktiskt lärde känna tjejen han var otrogen med. Varför?

Jo, för att jag anser. Vi alla är människor, alla gör fel. När jesper berättade visste jag också hur mycket han ångrade sig. (detta var framförallt vrf jag inte gjorde slut) Självklart var jag ledsen och förbannad på honom och henne. Men tyvärr var det hon som fick att skit, för att det var lättare så. Men jag ville ändå lära känna henne, för att se vad det var som jesper gillade hos henne.

Därav fick jag också lära mig att se från två sidor. En från mig själv och mina kompisar sidor, att det var ett sånt jävla stort svek. man kan inte göra något värre. MEN att jag lärde mig att se från hans sida, vi umgicks inte ofta, vi bråkade i princip varje dag, han hade vänner som gjorde roligare saker, vi gled ifrån varandra och han började umgås med den här tjejen han förut varit intresserad av. Känslor väcktes och han ville känna efter.

Jag förstår det helt och hållet, saker kan hända. Känslor kan förändras. Det kan hända vem som helst.. Även mig. Självklart så tycker jag inte att det är okej. Jag har fortfarande inte kommit över att han varit otrogen trots att det var ca tre år sedan. Och lär nog aldrig glömma det heller. Det är ett sår som rivs upp varenda gång jag hör eller ser hennes namn, eller direkt jag blir rädd för att någon annan tjej ska komma och "vara bättre än mig".

Spårat inlägg.. Men ja, det jag ville med detta inlägg är att jag har lärt mig utav svåra situationer hur det är bäst att vara. Att vara så rättvis som möjligt och inte dra slutsatser, ibland drar man dock slutsatser för tidigt men det funkar ofta riktigt bra.

inte nog med att andra tycker att man är en "schysstare" vän/person, utan att man känner sig själv mycket mycket bättre. Så, detta är ett tips till alla...

Orkeslös

Jag förstår inte vad det är med mig egentligen..

För mig så är december den mysigaste tiden på året, årsdag, jul, nyår, snö, mörka dagar osvosv.. Och är verkligen superglad att det inte är så kallt ute, att det inte heller är så mycket snö.

Men ändå, hela min kropp är död. Orkeslös.. Jag behöver engeri. Mycket mer energi och allt jag tänker på är något sött... Godis, chips, nötter, kakor, tårtor...

Vad är problemet? jag är ledsen, deprimerad, orkeslös... Om vi backar bak en månad så tog jag faktiskt tag i läxorna, tog tag i städningen, diskningen, träningen..

Nu orkar jag inte ens röra mig för att få mat typ.

Jag vill ha helg, eller framför allt lov.. Inte behöva känna någon stress, bara kunna ligga.

Fan, ibland hatar jag allt.

Tända till

Ibland kan jag inte låta bli att tända till på saker folk skriver samt säger. VUXNA människor säger. FÖRÄLDRAR.

Varför jag blir så jävla irriterad just pga detta är för att denna person som skrivit denna kommentar har jag alltid sett upp till. Han har alltid varit super bra människa i mina ögon. Men ibland går till och med han över gränsen.

Ja,visst. Jag kan väl hålla med lite om vad han menar, det är grymt äckligt. Inte för att det var det han skrev, eller över huvud taget menade. Men hur fan kan man pika en person, man inte ens känner. Känner mig jätteirriterad. Har han inget bättre för sig?

Kanske reagerar jag bara för att "den utsatta", är väldigt nära mig. Men jag tycker fan inte att det är ok. Ibland önskar jag att jag hade mod nog att stå upp och säga, det där är inte okej.

Som sagt, för det första har han inget med saken att göra. för det andra är det nedtryckande det han skriver. Vilket inte alls är okej, och där jag reagerar att det dessutom är en vuxen som skrivit.

och sedan att han påpekar "åldern". SO WHAT???? Någon månad kvar till han får, på riktigt. Lixom, han är ju inte 10 år och gör så? Att det börjas i tid? Se dig om i världen, 13 åringar tar droger i samma kommun som du bor i. 13 åringar dricker alkohol, 13 åringar röker. (om inte ännu mindre) Hur fan kan man pika att det börjas i tid om man har några månader kvar till man FÅR.

Blir så jävla irriterad och har så jävla många skittankar jag vill skriva ut men jag vet att det kommer såra några.

Men så jävla besviken jag blev på honom nu. Så himla himla besviken. Där sjönk han som fan i mina ögon.

Fan, nu är min dag förstörd.

Fitta! ;)

Vill gömma mig någonstans där jag slipper alla mina känslor&tankar som yrar omkring.
Vill inte göra en massa fel, bli anklagad av dom närmaste, när jag själv känner att det vara är lögn.
Men vad ska man göra?

Jag ler. Tar emot.
Jag är van, jag gör alltid såhär.
Tar på mig allt skit och gräver mig djupare, samtidigt som jag på utsidan försöker visa mig stark.

Stress, all den jävla stress.
Stress om pengar, om livet, om plugget, om kärleken.

Smärta, all den jävla smärta.
Smärta som kanske med tiden läker, men som aldrig kommer bli lycka.
Smärta från det förflutna.

Förvirring..
Vafan händer med mig? äter jag lite, mår jag dåligt för att jag inte äter tillräckligt.
Äter jag mycket (nprmalt), vill jag spy.

Vilken jävla skitvecka.

RSS 2.0