Ida Persson

Efter regn kommer solsken. Förhoppningsvis.

 

Okej, dags att lätta lite, om ens bara LITE, på hjärtat.
Usch vilken tuff början vi haft. Började med att vara inskrivna på BB/sjukhus 9 dagar från födseln där lilleman behandlades för bl.a. gulsot.
Efter det har vi bråkat såå mycket med amningen och som jag tidigare berättat ammar han ju endast med amningsnapp. Såklart glad att han ens tar bröstet MEN det tar så mycket onödig energi och det gör ont. Både han och jag blir frusterad när nappen inte sitter på utan ofta lossnar.

 

I följd av detta har han haft så mycket snorkråkor (haha) i näsan att han haft till viss del andningssvårigheter. Ett tag hyperventilerade han i 1,5h för att han knappt fick luft och så precis innan vi satte han i bilbarnstolen för att åka på akuten kom det ut en liten kuse och såklart blev att bra. Men trots att han inte har någon förkylning så vill inte dessa kusar ge sig, och för er som inte vet andas bebisar bara med näsan. DVS, blir det tätt så kan han inte andas.
Aja, ett mindre problem men som var jobbigt innan vi hittade ett sätt att få ut dessa kråkor utan att förstöra något då näsan är så liten.

 

Tror vi hade två fridfulla veckor, kanske tre. Innan utslag dök upp på hans kropp. Dessa har han nu haft sedan 18 december, alltså två månader och vi har tydligen blivit felbehandlad TVÅ(!!) gånger med anitibiotika som han inte ens ska äta då det inte är bakterier utan virus han råkat ut för. Detta kollade dom i måndags via ett litet blodstick och prov som tog 2 minuter. Är. Det. Ett. Skämt!?

Suckarnas suck. De har iallafall tagit odling på hans utslag tillslut och nu inväntar vi svar så vi förhoppningsvis får bort dessa utslag en gång för alla. Inte nog med det har det i samband med antibiotikan dykt upp eksem. Äpplet faller inte långt från trädet och såklart har han ärvt det av mig -  å andra sidan vet jag hur eksem fungerar och hur man behandlar så det känns tryggt.

 

Men. Summasummarum. Jag tror vi är uppe i 1500kr i parkeringsavgift från sjukhuset. Första två veckorna var vi där 10/14 dagar. Därefter har vi nog besökt akuten 4 gånger och så barnmottagningen minst 6 gånger, jag har tappat räkningen.

 

Inte nog med det tror jag att jag fått någon amningsdepression eller något. Jag mår sååå dåligt över amningen och längtar (tyvärr) så mycket till vi börjar delamma. Är dock inte förälskad i ideen att han ska få ersättning just för att jag vet hur mycket gott amningen gör. Så lite fööör tjurskallig för mitt (och hugos) bästa. Men jag mår inte bra, just nu.

 

Eller så är det bara det att vi aldrig får ha en lugn stund där vi coh lilleman får må bra. Såklart kommer man ständigt oroa sig och såklart har vi sån otrolig tur att det inte är något värre med lilleman. Han mår superbra och är så glad, nästan inte alls påverkad av allt som varit utan det är snarare vårt psyke som får ta smällar.