Bye apartment, Hello new chapter
Under tre år och en månad har jag bott i denna lägenhet. Lyckan var total att försvinna från landet och ha nära till allt, att slippa pendla och kunna ta cykeln istället. Att inte vara bunden till skjuts eller bussar. Det var livet. Igår städade jag och mor min ur den här samt lämnade nycklarna. Inte ens en enda tår, någon ångest eller en ledsen min lämnade jag iväg mina nycklar. Trots att jag har älskat denna lägenhet så har den de senaste året bara varit på tok för liten.
Trots längtan att flytta från denna lilla etta så är det ändå här jag har utvecklats som mest under min uppväxt. Att gå från en osäker person, en typicial tonåring till att växa, längta till något större, fått jobb och kunna utveckla mig på så många olika sätt än i början. Nu vet jag vem jag är och var jag står. Det gjorde jag inte då.. Jag minns så väl hur magen fick en klump dagen innan jag började gymnasiet. Hur jag med hopplöshet och rädsla satte mig på bussen. Räddningen för mig var lägenheten och utan den vet jag inte om jag hade varken gått samma linje eller haft jobb i nuläget. Wow. Men snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv som ska bli så otroligt spännande. Men det roligaste av allt? Jag är ändå inte den som längtar mest... ♥
Trots längtan att flytta från denna lilla etta så är det ändå här jag har utvecklats som mest under min uppväxt. Att gå från en osäker person, en typicial tonåring till att växa, längta till något större, fått jobb och kunna utveckla mig på så många olika sätt än i början. Nu vet jag vem jag är och var jag står. Det gjorde jag inte då.. Jag minns så väl hur magen fick en klump dagen innan jag började gymnasiet. Hur jag med hopplöshet och rädsla satte mig på bussen. Räddningen för mig var lägenheten och utan den vet jag inte om jag hade varken gått samma linje eller haft jobb i nuläget. Wow. Men snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv som ska bli så otroligt spännande. Men det roligaste av allt? Jag är ändå inte den som längtar mest... ♥